En text om gårdagen

Everyday things, Texter / Permalink / 0
Påsken har dragit förbi utan större avtramp på det hektiska studentlivet. Att ha spenerat fler timmar fänglsad av de fyra väggar som avgränsar mina 28 kvm än i pånyttfödelsen utanför mitt fönster får mig att ifrågasätta vad jag håller på med. Jag har verkligen inte tagit vara på tiden den dyrbaraste av valutor men däremot har jag varit produktiv, effektiv ut i hårets toppar som förövrigt är nyligen avklippta.
 
Trots att mörkret hade lagt sig igår kväll var jag tvungen att försäkra mig om att mina trogna mjukisbyxor inte missuppfattat sitt uppdrag och så förenat sig med min domnande bakdel. En lättnandes suck flöt över mina läppar när de hårda stubben längsmed mina ben kände smekningen av byxorna som föll mot marken. De blev liggandes på golvet, övergivna, utbytta till ett par svarta träningsbyxor i polyester. Löparskorna snördes på med bestämda knutna händer, kroppen hade tagit mig i sin besittning och den gjorde revolt mot min inaktivitet, Blicken klättrade ofrivilligt på de kalla korridorsväggarna som slussade mig ut i kvällen. På starka ben tog jag de första stegen, gruset knastrade under mina fötter och pulsen vaknade till. Djupa andetag blev snart flämtningar och trots den syrerika luften som fyllde mig kände jag mig fattig opch tung.
 
Kroppen förde mig vidare den tog mig på en färd mot den spegelblanka sjön. Ett spegelblankt himlavalv där stadens alla ljus gett upphov till nya stjärnbilder. Stillheten smittade av sig och jag lät den infektera mig. Kroppen kliade, blodet rusade runt och väckte varje litet sovande kapillär. Jag insåg att min framhållna effektivitet under dagen haft sina begränsningar. Jag hade befunnit mig i ett bedövat tillsånd, en avdomnad hjärna likväl bakdel.
 
Jag kunde precis ana en svag ljusstrimma som dröjt sig kvar över horisonten men som fick ge vika för nattens kompakta mörker. Det var tid för mig att bege mig hemmåt innan staden glupskt slukade allt och alla. Med nya tankar och nytt mod närmade jag mig min tegelbyggnad till hem. Tryggheten bakom den låsta ekdörren lockade. Ljudet av nyckeln som vreds om ekade bekant mellan väggarna och efter en dusch somnade vi in båda två, min kropp och jag.
 
   
Till top